Prestationsångest och nu stolt

Oh herregud, har inte riktigt greppat att jag genomfört något idag som har förberetts under så länge och nu är avklarat! 
Den här helgen har jag inte kunnat fokusera på mycket annat än att jag skulle presentera min studie om menstruationscykelns påverkan på uppkomsten av acl skada, främre korsband idag,måndag. Igår hade jag till och med svårt att äta för att prestationsångest var för stor. Det som var otroligt skönt var att jag var först ut av alla i klassen lite press dock men skönt att slippa sitta hela dagen och vara nervös. Hur gick det då? SVINBRA! Så sjukt nöjd över min presentation och att jag kunde försvara mitt arbete bra till opponenterna. Gjorde helt enligt planen och hur jag hade övat in, efteråt tänkte jag, där satt den! Och känslan efteråt går nästan inte att beskriva. Ett lugn och en stolthet kröp in i kroppen och detta kommer jag leva på länge. Min största prestation inom utbildning skulle jag säga. Så jävla stolt över mig själv så att jag nästan spricker!  (null)
Man får vara stolt över sig själv och det är något man borde vara oftare! Från och med nu ska jag bli bättre på att vara stolt och se vad jag har åstadkommit. Vad det ni med! Stolt som en tupp checkar jag ut för dagen.