Danskillen!
Den här lille (stora) killen gör mig så stolt.
Igår var det dansuppvisning för honom, han började dansa i januari och igår var han så sjukt duktig och stod och dansade inför stor publik. Det som också gör mig stolt är att han går sin egen väg och vågar gå utanför normen, han var igår ensam kille av alla som dansar i den dansföreningen. Det är inget han har brytt sig om utan han har mest frågat varför det inte är fler killar som dansar, för det är ju så kul brukar Sixten säga.
Innan gårdagen visste jag inte att det inte deltog någon annan kille i de andra grupperna. Blev nästan chockad att det inte var fler killar som deltog. Det jag då kan undra är det föräldrar som gör att det ser ut på det här sättet? eller är det så att killar själva inte vill dansa utan det är bara min son som har ett intresse för det. Vad tror ni?
I den kurs jag läser just nu lär vi oss om kvalitativa studier och hur man gör dessa, med det i bakhuvudet är detta ett fenomen jag skulle kunna tänka mig att undersöka. Varför ser det ut så här inom dansen? Jag tror att det skulle bli en intressant studie.
Hur som helst är jag stolt över honom, det var mest det jag ville säga.