Termin 3

Idag har jag varit i Kalmar, första skoldagen avklarad!
Det här året jag har framför mig, eller ja klassen tror jag blir sjukt roligt. Nästan alla kurser är tilltalande och höjde motivationen till att ha ett helt år med plugg innan sommaren är här igen.
Vi startar med fördjupad anatomi och fysiologi, mycket plugg som ska matas in i huvudet men väldigt intressant och då går det lättare att få in det i huvudet.
 
har fått mig ett överkroppspass idag tack vare kryckorna, sjukt jobbigt att hoppa runt i Kalmar med dom men det gick. Vilar några dagar till men till helgen får det bli ett tungt överkroppspass. Förstår ni hur det kryper i kroppen på mig nu när jag inte kan träna? Hela sommaren har jag nästan kört 2 pass om dagen 6 dagar i veckan. Kroppen får vila och återhämtning nu iaf, positiva vinkeln!
Snart är jag tillbaka på gymmet.
 
Just det, fick höra nått spännande idag som gäller min utbildning men jag håller på det ett tag till då allt inte riktigt var klart en. jag hoppas att det blir så för då är framtidsutsikterna väldigt ljusa.
 

 

Sjukhusbesök

Måndag och sjukhusbesök, tur man äger ett par kryckor sen tidigare olyckor. Röntgen såg bra ut, läkaren ville skicka mig vidare men jag stod på mig och krävde en punktion av knäet för jag kände att det verkligen skulle hjälpa läkningen och att kunna stå på benet. Så nu är en punktion gjord (tömt på vätska). Knäet kändes direkt bättre så snart hoppas jag att jag är på benen snabbare. Tänkt mer och mer på en korsbandsoperation och lutar åt att jag gör en snart om inte väntetiden är för lång. En remiss är skickad till ortopeden så får vi se när hen har tid med mig.

Tycker i alla fall att jag klär i kryckor, ser lite ballt ut eller hur?

Jag försöker alltid se livet ur en positiv vinkel allt blir liksom lite lättare då. Men att vara positiv i tunga stunder är inte alltid lätt men humöret är på bättringsvägen efter helgens olycka.

Blev ingen viking idag.

Ibland går inte saker och ting som man tänkt sig. Tough Viking 15 km startade och jag var sjukt taggad och laddad för att klara detta och den extra överkroppsstyrkan jag har byggt på mig det senaste halvåret skulle få bekänna färg. Mellan 2-3 km in i loppet hoppar jag ner från en container och landar på mitt vänstra ben och knät viker sig in mot andra benet. Jag är instabil i det knät pga obefintligt korsband. Jag kliver åt sidan jag vet vad detta innebär egentligen, ge upp. Men jag försökte lunka fram eller halta är ett bättre ord, tog mig knappt 100 meter längre fram och börjar där inse att loppet inte kommer gå att genomföra. Den besvikelsen. Tränat stenhårt inför detta och så försvinner chansen att testa sina gränser på grund av mitt knä. Smärtan kan jag ta men just nu är besvikelsen större. Ni som känner mig vet att jag inte gråter ofta men där och då kom tårarna.

Käraste manneman frågade om han ville att han skulle bryta han med men såklart tyckte jag inte det så jag sa till han att köra extra för min skull. Han gör en kanon tid på 2 timmar, han är som gjord för dessa lopp.

Åter till besvikelsen, ska försöka smälta detta. Jag tillåter mig själv att tycka att det var surt men försöker tänka positivt ändå. Tur att det här hände i början och inte i slutet för att bryta när man nästan är i mål hade inte varit kul, jag hade ju mer än en mil kvar. Jag har klarat den korta tough Viking i år, och för att tänka positivt slapp jag springa genom 10 000 volt.

När besvikelsen har lagt sig och svullnaden har lagt sig på knät då är jag tillbaka. Revansch kommer!

Laddad för helgens utmaning


Två nya saker som kanske hjälper mig under helgens utmaning. Nervositeten finns där men jag vet att jag kommer greja det och hur stolt jag kommer vara efteråt. Det jag har lärt mig de senaste året är att för att utvecklas så måste man ta sig utanför sin comfortzone. Utanför den kommer jag vara på lördag när starten av Tough Viking går. Denna gången i Stockholm och nästan dubbla distansen. 15 km ska köttas igenom.
 
tough viking